Orokou var inte rädd. Aldrig rädd. Det hade gått över efter hans första operation.

I skolan hade de kallat honom för "Tjocke Oro". Sjungit i ring, alla, alla, alla. De hade Slagit och sparkat honom, till och med vid ett antal tillfällen bränt hans fingrar i skolans Instomicro. Orokou var rädd då, bara sju år gammal. Orokous far slog honom sedan när han kom hem. Hans familj var fattig och hans mor var hemma men svårt mentalsjuk och försökte vid ett flertal tillfällen ta sitt eget liv. Orokous far sade att han skulle låta henne göra det om han bara hade någon annan som kunde se efter hemmet när han gjorde sina "affärer". Oroukus far hade egentligen inga "affärer". Han bara drack ideligen, slogs gjorde han också men bara med dem som han var säker på att han rådde på, exempelvis Orokou eller hans mor.

Detta är en så ovanlig konstruktion som en skyddsdräkt skapad av Death Ordonance, troligtvis inspirerad av NACA System-3 Combat Armor, vilket stämmer bra. När NACA lanserade sin brutala skyddsrustning så tog DO det som en utmaning och något år senare så lanserade DO sin brutala stridsrustning DO ”Eat Me” som är en billigare version av den än brutalare Landmaten, men dyrare än de vanliga stridsrustningarna. DO ”Eat Me” är en brutal skapelse i dels Crysteel och Kevlar-B. Den är dessutom försedd med C-skydd och Typ-X skydd för så länge det inbyggda syrgasen räcker, dvs 48 timmar. Den är utrustad med luftkonditionering och invändig vaddering, detaljer som gör den mycket behaglig att bära på. Rustningen är i grund och botten ett tungt bepansrat exoskelett med möjlighet att montera vapen direkt på rustningens ryggparti.

I december kunde man höra ett namn ropas högre än alla andra i flera olika sportsammanhang. Vegeta Fuloc. Hans ansikte prydde omslagen på Saunders Magazine, Sport-4-Life, Profile och Fighter. Alla sade sig kunna spå en mycket ljus framtid för denne stridbare fransman. Men vad hände? Jag följde unge Fuloc's resa efter den 17 december då han korades som hela världens näst främste kämpe. Drygt två månader ska Vegeta ha spenderat i Japan. En del av sin tid är oklart vad han gjort, men han ska enligt uppgifter ha följt med Wakabayashi till dennes sensei och påbörjat en ny träning där. Efter ett kort besök på Martial Arts Dome i Tokyo kunde jag finna hans namn i medlemsregistret. Han ska här ha tränat fram tills slutet av februari då han var anmäld till en match hos en registrerad Maxxima Fighter-arrangör. Motståndet skulle vara en helt okänd kämpe vid namn "Big Joe" Wilson. Oddsen var 15-7 i Fulocs favör. Trots detta krossades fransmannen på föga trettio sekunder. Akita Nomorou som var åskådare vid matchen uppger dock att det inte var Vegeta själv som ställde upp i matchen.

Summan hisnade. Lothar kunde knappt andas. Mannen framför honom... nej förresten, inte man - Varelsen. Vad det nu än var som befann sig framför honom satt i alla fall bekvämt uppflugen på resterna av en halvt raserad vägg.

ONN har träffat och intervjuat Leif Virra, 42 år, befrielsekämpe och ärrad krigsveteran i organisationen Samisk Befrielsefront, vilka opererar i norra Skandinavien i hopp om att i framtiden kunna trygga nationell självständighet ifrån de (oönskade) sydskandinaviska politikernas välde.

En större kampanjartikel med temat Argentina 2059, skriven av Erik Vallgren, finns nu tillgänglig för nedladdning på webfansinet stank.nu. Artikeln är på 20 sidor och beskriver ingående landet Argentina och hur det är tänkt att kunna se ut kring 2059. Vi rekommenderar särskilt alla spelledare som har för avsikt att kampanja i Argentina att genast ta sig en närmare titt på denna djupdykning ned i det sydamerikanska landet. Ladda ner artikeln från stank.nu på denna adress.